Malin Andersson

 

Trots alla "roliga" "problem" jag diskuterat i "Nissedal del 1" så var detta bland den häftigaste resan jag varit på. Problemen skrattas åt nu i efterhand och erfarenheten skapar ju större och bättre berättelser. Utsikten och naturen var så otroligt vacker. Berget som vi klättrade upp på som syns på många bilder var verkligen ett monsterberg. Det gick för det första inte att få med hela på en bild. Det går inte att förstå på bild hur mäktigt det var. Skulle någon klättra på berget skulle ingen från mark (som i sista fotot) kunna se personen i första taget. För det andra så vart du än vandrade på marken så kändes det som att berget följde varje rörelse, därmed MONSTERberg. Mäktigt!!

 

Höjdrädslan var ju enorm från min sida men fasen var häftigt det var att klättra så enormt högt. Det är bannemig inte många som gör detta av alla som verkligen lever på vår jord. I'm one of them! =D Galet. Detta satte oss på prov med våra kunskaper, min rädsla, uthållighet. Det gav oss enorm glädje och stolthet även om det kanske inte syntes på plats i allt slit! Det kändes som att man verkligen fick göra allt på RIKTIGT! 

 

Jag tycker att det är riktigt häftig att klara sig igenom sånt här när det finns mycket som tar emot. Främst knotten i det här fallet!

 

Inte nog med berget och själva klättringen så var den omgivande naturen även den riktigt vacker och tilltalande så självklart var vi tvugna att ta ett dopp. Vi fick väl möjligtvis 10 minuter där sen fann knotten oss igen =)

 

Det var allt från denna resa! Inte lika rolig text nu men Tack mina boys Linus och Oscar för detta! xoxo